Lyssna på andra som du vill att dem ska lyssna på dig.

Detta väljer ni att läsa eller inte. Min blogg används till både "den som får ta min skit" samt som underhållning för andra. Just i detta inlägget är bloggen den som tar skiten. 
 
Jag måste bara yttra mig. Jag skriver inte detta för att väcka diskussion, det är bara något jag inte blir klok på. Vi har nu, min klass och jag, gått en kurs i Muntlig Kommunikation. I kursen har det väldigt flitigt pratats om hur man håller föredrag och hur man ska bete sig. Hur man dämpar sin nervositet (Lotta Juhlin), vi har hållit ett argumenterande tal, ett högtidstal och vi har berättat ordspråksberättelser för varandra i mindre grupper. Alltså, en kurs där mycket handlar om hur man håller föredrag och hur man sänder ut sina budskap på bästa sätt. 
Kursen handlade dock inte bara om hur man håller ett tal eller ett föredrag, utan även om att lyssna. Och jag har på något sätt kanske trott att vi alla i min klass skulle bli experter på att lyssna på varandra. Och då snackar jag om när andra håller föredrag. Jag är lite besviken faktiskt. Jag nämner inga namn. Men det jag vet om lyssnande och tycker att lyssnande i denna situationen betyder är:
 
1. Man har fullt fokus på personen framför sig, som ska hålla ett föredrag.
2. Även om det personen står och berättar (i denna situationen hade vi analyserat varsitt tal som vi skulle berätta om i 15 minuter drygt) är pisstråkigt, lamt och bara sjukt jävla kasst, så ska vi fortfarande visa vårt stöd som lyssnare och klasskamrater.
3. Man ska försöka ha ögonkontakt med den som håller tal, har en presentation, för att denne skall känna att hen har ditt stöd. Att om hen säger fel eller tappar bort sig, kan få ett stärkande leende och då kunna fortsätta.
 
Detta är vad jag tycker är väsentligt. Jag har sagt till mig själv innan alla dessa presentationer började, att lyssna på dem som du vill att dem ska lyssna på dig. Den ramsan går ju att använda till mycket.
 
Vad jag inte tycker att man ska göra som en i publiken:
1. Skriva en 1.5 sidor lång sammanfattning om sitt eget föredrag man haft tidigare under dagen, medan någon annan håller sitt föredrag, jag vet inte om hen där framme märkte av det dock. Hen satt längst fram, och tittade inte upp en enda gång på personen som pratade, utan stirrade ner i sitt block och skrev. VA?
2. Leta efter kluvna hårstrån i sina toppar. Håret är tydligen viktigare än klasskompisar.
3. Sitta och kladda i sitt block i förhoppning om att hen där framme inte ser. HEN SER! Herre..
4. Pilla på telefon, sociala medier tänker jag på då. Nej. 
 
Alla dessa 4 punkter hände idag på vår lektion.
 
Vad ville jag egentligen säga med det här? Ja ni, jag vet inte riktigt. Detta behöver inte bara handla om skola och att en elev ska hålla ett föredrag. Personalmöten? Andra jobbmöten? Ja, allt där en person står framför dig och andra och ska prata. Hen står uppenbarligen där av en orsak. Lyssna. Visa engagemang.
Jag som tyckte att kursen skulle göra oss experter på det här.
Nej, besvikelse är rätt ord för att beskriva min känsla efter lektionen idag.
Over ´n out. 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback